| NO
starten är i Dundrets skidanläggning och man landar på
parkeringsplatsen vid liftarna. Nackdelen med NO starten är
att det är en bra bit att köra från landningen upp
till starten. Fast som lat skärmflygare kanske man skall vara
nöjd med att det går att köra ända fram till
dom flesta starterna på Dundret. Till syd ”hanget”
måste man promenera någon kilometer, och där har
jag inte flugit ännu, inte på grund av avståndet
till starten utan mer på gångavståndet om man
bombar. Det är säkert några kilometers promenad
genom myggtäta myrmarker.
Den här dagen blev det ett par nedflyg, jag var inte helt nöjd
med utfallet, men brorsan var på ett strålande humör,
han blev ju inte groundad. Tyvärr försvann bilderna till
reportaget i en dator krasch.
Vid
besök nummer två hade jag väldigt svaga förhoppningar
om att det skulle fungera bra. Vinden skulle vara för svag
för att hanga och med en termikprognos som inte visade på
någon termik alls. När vi kom fram till nordstarten så
var det redan ett par bilar parkerade där, det var första
gången som vi stött på andra skärmflygare
på Dundret. Det var ett gäng från Lule och Älvsbyn,
samt ett par lokala piloter från Gällivare. När
jag såg med vilken frenesi dom packade upp sin utrustning,
måste jag erkänna att jag blev rätt så PÅ.
Jonas från Lule balanserade ett tag i den svaga vinden, när
det ökade något stack han iväg. Vinden bar inte
riktigt men han hittade snabbt en termikblåsa och steg över
toppen för att sedan topplanda. Kombinationen svag termik och
svag vind skulle visas sig vara helt magisk. Jag packade snabbt
upp mina grejor och kopierade Jonas flyg.
Foto:
Anders G
Man
kan utan problem topplanda på ett mycket stort område.
Dundrets nordsida är ett mycket trevligt flygställe. Startplatsen
sluttar svagt i början för att successivt bli brantare
och brantare. Inga träd eller buskar som stör, man är
ju trots allt högt över trädgränsen, men det
är inte så stenigt och kargt som 1000 meter starten i
Åre, liknar mer starterna på Hummeln, fast här
har man en hel fjälltopp att landa på.
Foto:
Anders G
När
jag topplandad behöll jag skärmen i flygläge, väntade
ett tag på bättre vind och startade igen. Nu blev det
ett längre flyg, vi var tre, fyra skärmar i luften samtidigt
utan att det kändes trångt, man hangade längs kanten
för att då och då fånga en blåsa och
kurva upp över toppen.
Foto:
Anders G
Foto: Anders G
Foto:
Anders G
Foto:
Anders G
Foto:
Anders G
Foto:
Anders G
Efter
en timma började vi bomba en efter en och gick mot landningen
nere vid vägen.
Tredje
resan till Dundret var vi jätte ambitiösa, Vi åkte
redan kvällen innan med husvagn för at min bror skulle
få flyga innan termiken blev för stark. Mobilen sattes
på väckning, klockan fem skulle vi upp. Svag vind och
perfekta förhållanden för elevflyg såg det
ut att vara när vi kom upp till starten. Jag ville göra
ett test flyg innan jag skickade iväg brorsan, och tur var
nog det. Luften var riktigt turbulent, förstod inte riktigt
hur det kom sig, som jag tidigare konstaterat vindarna i Dundret
blir jag inte klok på. Klocka var halv sex på morronen
och 3-4 m/s det borde inte vara nåt problem, jag styrde mot
landningen och brorsan tog bilen ned. Det var bara att krypa in
i husvagnen i gen och sova ett par timmar till.
Foto: Anders G
Klockan nio stod vi på starten igen och nu var det lite starkare
vind kanske till och med hankbart. Jag ville testa förhållandena
även denna gång och nu var det plötsligt mycket
bättre, jag fick kämpa för att hänga kvar framför
berget men luften var laminär och bra. Jag meddelade brorsan
att nu var det bara att starta. Han misslyckades med ett par startförsök
så jag topplandade för att hjälpa honom att komma
iväg, tydligen gick det för fort att komma ur selen skulle
det visa sig. När brorsan kom i luften ville jag gör honom
sällskap. Mina linor var tvistade på ett helt osannolikt
sätt och när Såg Anders bombade var det bar att
hoppa in i bilen och hämta honom vid landningen . Väl
uppe igen var det min tur att flyga, efter några minuter så
tappade jag höjd, men i stället för att gå
mot landningen så ”topplandade” jag på Dundrets
västra bergskam. Jag på började den mödosamma
vandringen mot toppen, det är brantare än det ser ut jag
blev rejält trött och stannade för att vila några
gånger. Jag hoppades att det skulle vara bättre vindförhållande
höger upp i branten. Efter flera minuters vandring, som jag
upplevde det, hade jag inte kommit mycket närmare toppen än
där jag landade. När jag stod och begrundade hur långt
det var kvar så verkade det som om vinden ökat något,
drog upp skärmen för och testa och mycket riktigt nu bar
det. Jag flög mot nord starten och vinden ökade hela tiden
i styrka, jag fick till och med använda speeden stundtals för
att inte backa, några svängar framför starten och.
Det var dags för att topplanda, fick verkligen nytta av min
snabbhet för så fort jag tog mark var det bara att springa
i medvinden över ett stenröse innan jag lyckades få
ned trasan utan att draggas med.
Vinden ökade ytterligare så det var helt uteslutet att
flyga på ett tag, vi beslöt att ta en promenad bort till
sydhanget för reka. När vi efter någon timme kom
tillbaka till nordstarten stod vindstruten rakt ut och det var bara
att lägga ned flyg äventyret för denna gång
och bege oss mot Fredrikafors.
Foto: Anders G
Biggles
Glider
|
